Aktiva redskap

Aktiva redskap är ett samlingsnamn för de fiskeredskap som aktivt dras av en båt genom vattnet för att fånga fisken. Detta skiljer dem från passiva fiskeredskap som placeras på en viss plats och väntar på att fisken ska fångas i dem.

Till de aktiva redskapen hör bland annat bottentrål och flyttrål, ringnot och snurrevad, men också olika typer av skrapor och bomtrål, som inte används i Sverige. Trål används inte i insjöarna.

Visste du att… När man tar upp till exempel en trål ur vattnet säger man att man halar in trålen.

Flyttrål

Flyttrål används för att fånga fisk som finns mellan bottnen och vattenytan – detta kallas för pelagiskt fiske. Vanliga arter som kan fångas med flyttrål är sill, skarpsill och makrill.

Trålen är formad som en nätstrut med längre sidor. För att hålla isär sidorna på trålen i sidled användes trållämmar (de kallas också trålbord eller tråldörrar). En flyttrål har inte flöten och tyngder i öppningen utan materialet och konstruktionen hjälper till att hålla den öppen i vattnet.

Vid fiske med flyttrål dras trålen fram av båten någonstans mitt i vattnet, och trålhastigheten kan variera från 3 – 6 knop. Beroende på vilket fiskslag som ska fångas används olika stora maskor i trålen. Ibland drar två båtar tillsammans en trål och det kallas partrålning.

Källa: SFPO – Sveriges Fiskares Producentorganisation

Bottentrål

Bottentrålen används för fiske efter fisk/skaldjur som lever på eller nära havsbottnen. På fackspråk kallas detta för demersalt fiske. Vanliga arter som kan fångas med bottentrål är räkor, havskräftor och en rad olika fiskarter (torsk, kummel, vitling och plattfiskar bland annat).

Vid bottentrålning bogseras trålen fram över bottnen i 3 – 4 knops fart av båten. Trålen kan liknas vid en nätstrut med längre sidor. För att hålla isär sidorna på trålen i sidled användes trållämmar (de kallas också trålbord eller tråldörrar).

Trålöppningen hålls öppen av flöten i from av luftfyllda plastkulor längs överdelen av öppningen och den undre delen tyngs ner av kätting eller andra tyngder. Beroende på vilket fiskslag som ska fångas används olika stora maskor i trålen.

En fiskebåt kan ha en enkel trål eller en dubbeltrål med två nätstrutar bakom sig. Ibland drar två båtar tillsammans en trål och det kallas partrålning.

Många trålar har en slags gallerkonstruktioner som sorterar bort oönskad fångst redan nere i vattnet så att den inte hamnar i trålen utan släpps ut till vattnet och kan simma vidare. På så sätt fångar man bara det man vill ha – bra va!?

Källa: SFPO – Sveriges Fiskares Producentorganisation

Ringnotsfiske

En ringnot är till formen ett mycket långt nät, försett med flöten upptill och tyngder nertill. Dessutom finns i nederkanten ringar som det löpen en vajer igenom.

När ett fiskstim lokaliserats, vanligen sill, skarpsill eller makrill, sätts ringnoten ut i en cirkel omkring stimmet. Genom att dra in vajern som löper genom ringarna snörper man ihop ringnoten undertill runt stimmet (därav namnet snörpvad). När redskapet sedan tagits in till båtsidan pumpas eller håvas fångsten ombord.

Ringnoten används i Sverige huvudsakligen av det småskaliga kustfisket efter sill och skarpsill. Den var tidigare vanlig bland de större fartygen i Nordsjön, men de har alltmer gått över till flyttrål.

Källa: SFPO – Sveriges Fiskares Producentorganisation

Snurrevadsfiske

En snurrevad är en liten nätstrut med väldigt långa linor, och även om den är lite lik en liten bottentrål är användningen väldigt annorlunda.

När en snurrevad sätts ut kör båten som i en stor droppform och lägger ut ena sidans linor, vaden (själva nätstruten) och sedan linorna på andra sidan. De långa linorna och vaden dras sedan in mot fartyget som antingen ligger stilla (ankrat) eller som kör långsamt framåt under tiden.

Snurrevadsfiske är inte särskilt vanligt i Sverige, men det pågår en del försök med redskapet.

Källa: SFPO – Sveriges Fiskares Producentorganisation

Silltrålare

_{Filmlängd: 0:52 min}

Den här filmen visar hur det går till när en silltrålare fiskar.

Källa: Sweden Pelagic Federation

Passiva redskap

Passiva redskap är ett samlingsnamn för de fiskeredskap som placeras på en viss plats och passivt väntar på att fisken ska fångas i dem. Detta skiljer dem från aktiva fiskeredskap som trål och not som man aktivt drar genom vattnet för att fånga fisken.

Till de passiva redskapen hör olika typer av fiskenät (kallas också garn), burar, ryssjor, fällor och krokar. Fiske med passiva redskap bedrivs efter en lång rad målarter längs hela den svenska kusten, från Strömstad till Haparanda, samt i våra insjöar.

Visste du att… ofta säger man att man vittjar sitt garn eller sin bur när man tar upp redskapet och tar ur fisken.

Burar och tinor

Fiske med olika typer av burar är vanligt, både i havet och i sötvatten. Framförallt fiskar man sötvattenskräftor, havskräftor, krabba och hummer med burar. På västkusten kallas ofta burarna för tinor och ibland för kupor, medan de i insjöfisket kan kallas för mjärdar. Burarna är olika stora beroende på vilken art som ska fångas. Vanligen lägger man in agn/bete i buren för att locka till sig fisk eller kräftdjur.

Burarna är fyrkantiga, halvcirkelformade eller cylinderformade och täckta med ett grovt nät. De sitter ofta ihop flera stycken i rad i så kallade länkar. De innehåller något slags tyngd så att de ställer sig på botten och markeras med flöten eller flaggor på vattenytan så att fiskaren ska kunna hitta och känna igen sina redskap.

Många yrkesfiskare har en maskinellt driven lindragare som underlättar det tunga arbetet att ta upp burarna på båten.

Källa: SFPO – Sveriges Fiskares Producentorganisation

Ryssjor

En ryssja är en lång nätstrut med flera kammare som gör att fisk som simmar in i den inte hittar ut igen. Den har ett lednät som går längs botten och leder fisk in i själva redskapet.

Ryssjor används bland annat i ålfisket, både i havet och i sötvatten.

Källa: SFPO – Sveriges Fiskares Producentorganisation

Bottengarn

Bottengarn är en stor fast konstruktion på botten med en lång fångstarm som sträcker sig ut från land, ibland hundratals meter, och avslutas med en fångstdel där fisken inte hittar ut när den har simmat in. För att bottengarnen lättare skall kunna vittjas är fångstgården försedd med en strut, där fisken samlas ihop innan den kan tas in i båten.

Källa: SFPO – Sveriges Fiskares Producentorganisation

Nät eller garn

Fiske med fiskenät eller garn som de också kallas är en väldigt gammal fångstmetod. Redskapen består av ett nät med små flöten i överkant och tyngder i nederkant. Nätet kan sättas på botten eller högre upp i vattnet. Ofta använder fiskaren flöten eller flaggor på vattenytan för att kunna hitta och känna igen sina garn. Nät-/garnfiske förekommer i både insjöar och i havet och man kan fånga nästan alla sorters fiskar och även krabbor med garn.

Olika typer av garn/nät används av yrkesfiskaren beroende på vad det är man vill fånga. Garnen som används har olika höjd, längd och maskstorlek (storleken på själva hålen i nätet) beroende på vilken art och storlek fisken har som man vill fånga. Fiske efter olika arter sker också under olika delar av året.

Många yrkesfiskare har en maskinellt driven lindragare som underlättar det tunga arbetet att ta upp garnen på båten.

Källa: SFPO – Sveriges Fiskares Producentorganisation

Krokfiske

Krokfiske med spö är vanligt för den som fiskar på fritiden, men för yrkesfiskaren finns andra former av krokfiske med redskap som kombinerar många krokar på en gång. Ofta men inte alltid agnas krokarna med fisk.

Dörj
Det vanligaste krokfisket på Västkusten idag är det som kallas dörjefiske efter makrill. Fiskaren har ett antal linor med olika typer av krokar som dras direkt från båten eller från stänger monterade på båten. De blanka krokarna som rör sig genom vattnet lockar till sig den snabbsimmande makrillen som är på jakt efter sill.

Långrev
En långrev består av en lina, där massor av krokar på kortare smålinor är fästa med ett par meters mellanrum. Krokarna agnas med fisk och linan sätts ut. Efter några timmar eller en natts fiske är det dags att hala in långreven igen.

Långrevsfisket har varit vanligt i torskfisket i Östersjön, men där råder just nu fiskestopp för torsk. Traditionellt var krokfisket med långrev (eller backor) också ett väldigt viktigt fiske i Bohuslän där båtarna fiskade långa (som användes till lutfisk) långt ute i Nordsjön.

Källa: SFPO – Sveriges Fiskares Producentorganisation